Psykologi i styrelserummet

Igår va jag på ett seminarium som handlade om psykologisk trygghet i styrelserummet. Föreläsarna redogjorde bland annat för det mänskliga psyket, och varför det kan vara läskigt att ha en avvikande åsikt i en grupp.

Vi människor är sociala varelser, vi är beroende av varandra. Och i jakten på tillhörighet kan vi ibland hamna i prekära situationer. Ta Watergate till exempel. Nu i efterhand har flera personer nära Nixon undrat hur i hela friden de kunde gå med på allt de gjort för Presidenten.

Forskning visar att det är utmanande för en vanlig gruppdeltagare att säga emot en stark auktoritär ledare. Om din chef säger något, och du inte är enig, ser du dig kanske lite diskret omkring för att se hur andra reagerar. Om ingen ifrågasätter så kanske även du väljer att avvakta lite. Men ju längre diskussionen går ju mer ökar tvivlet. ”Men hon som är så erfaren och kompetent, hon kan väl inte ha fel?” eller ”Ingen reagerar, det kanske är mig det är fel på?”

I exemplet Watergate blir det tydligt vilket stort inflytande Nixon hade på sina medarbetare. Om vi applicerar denna forskning till styrelserummet, så ligger ett stort ansvar för mötesklimatet på själva Styrelseordföranden. Han eller hon kan skapa en trygg miljö genom sitt eget sätt att agera, och genom att ibland själv blotta strupen och erkänna misstag. Vågar ordförande vara prestigelös och mänsklig skickar det signaler till övriga ledamöter att de också kan släppa garden. Det handlar om att skapa en miljö med högt till tak, och där alla känner sig trygga.

Vad betyder då trygghet? Jo i detta fall handlar det om att våga ställa vilken ”dum fråga” som helst, utan att vara orolig för att bli utfryst eller bestraffad. Det ska vara lov att ha en annan åsikt, och möjlighet att kunna argumentera för den utan att riskera att bli utslängd.

Jag har arbetat i styrelser den senaste två åren, och min strategi från dag 1 har varit att fråga om jag inte förstår. Det låter kanske självklart, men det är det faktiskt inte alltid. Ibland när jag ställt en fråga ser jag att även styrelseledamöter som arbetat längre i styrelsen än mig, också vässar öronen. Då kommer vi till en jätteintressant fråga, vad ska till för att man ska våga ställa en grundläggande fråga trots att man arbetat i styrelsen i flera år?

Jag ställde frågan på seminariet, och fick flera svar. Någon sa att det vanliga är att man tiger, då man upplever det som en prestigeförlust att behöva krypa till korset efter en sådan lång tid. En annan sa ”ojdå, då kanske inte du ska sitta kvar i just den styrelsen” Men är det verkligen så enkelt? Prestige är dessutom något vi alla har inom oss i olika grad. Det är mänskligt. Men i dessa fall kan det i slutändan sätta bolaget i kläm. Det är med andra ord inte helt enkelt.

Om man inte är styrelseordförande då, hur gör man då? Börja med att observera ditt eget beteende. Alla kan bidra till en trevligare miljö i styrelserummet, oavsett titel. Vilka signaler skickar du ut? Ditt kroppsspråk, ditt tonläge, din expertkunskap? Vad signalerar din bakgrund till de andra deltagarna? Är du dömande? Inkluderande? Respekterande? Jag ska avsluta med ett av mina favoritcitat, som jag själv försöker leva efter så gott det går ”Be the change you want to see in the world”

Hur tillför man mångfald?

I måndags satt jag i skolbänken igen, och dagens tema var själva bemanningen av styrelser. Hur ska man tänka? Både som valberedning/ägare, och som tillfrågad ledamot. Hur stor bör en styrelse vara? Ju fler man är, ju fler kompetenser, men det blir desto svårare att samla alla. Suppleanter eller inte? Koden förespråkar faktiskt inte suppleanter. Suppleanter speglar en svunnen tid, då en ledamot kanske var på väg till Uppsala till häst, och därför okontaktbar ett par dagar. Då användes suppleanter för att kunna ta företaget framåt vid skyndsamma ärenden. Men idag, hur många rider till Uppsala i jobbet, och utan mobiltelefon dessutom? Nej fokusera främst på att hitta permanenta ledamöter.

Om du som ägare känner att ditt bolag är redo för en professionell styrelse, eller snarare i behov av stöd från ett professionellt styrelsearbete så fundera på vad ni önskar stärka upp bolaget med. Vilken kompetens vill ni tillföra laget? Det bästa är att se vad ni har för kompetenser idag, och se vilka kompetenser ni behöver för nästa steg i er utveckling. Ska ni in på en ny marknad? Produktutveckla redan existerande utbud som kräver teknik- eller marknadsföringsexpertis? Eller behöver ni en trygg ordförande med mångårig erfarenhet kring Corporate Governance för att ni själva ska kunna fokusera ännu mer på affären?

Många börjar i andra ändan, de letar reda på bra namn. En del vill rekrytera en branschkändis för att signalera till marknaden att de skalar upp. Det kan säkert vara psykologiskt bra i vissa kretsar, men till syvende och sist vill du ha det bästa tänkbara teamet som har den kunskap som behövs för nästa steg, har nätverket men också tiden! Vad kan då externa ledamöter tillföra? Dels kan nytt blod bryta upp dynamiken i en grupp, få in mer energi och nya perspektiv. Det skall inte förringas! Skjuta till ny kompetens, och ingångar till ett nytt nätverk. Nya ledamöter kan öka kredibiliteten för bolaget, många seniora arbetssökande ser efter hur styrelsen är sammansatt, för den gruppen speglar bolaget som helhet. Visa att du är öppen för mångfald. Men även banker och kreditinstitut kan se positivt på externa ledamöter och ett mer professionellt arbete, då styrelsen är ansvarig för verksamheten.

Men vad är då mångfald? Det är lätt att fastna i gammal och ung, manligt och kvinnligt. Men mångfald kan vara mer nyanserad än så. Det jag tyckte va spännande under kursen var att läraren delade upp mångfald i tre block. Och inget av blocken fokuserade på geografiskt bakgrund, kön eller ålder. Man kan skapa mångfald i en styrelse genom att se till att man har en blandning av egenskaper, erfarenheter och kunskap. Kunskapen är enkel att greppa, vilken utbildning har vederbörande? Vad har de arbetat med för processer och system? Erfarenheten är spännande, har de arbetat i styrelser tidigare? Har de varit med och gjort företagsförvärv och avyttringar? Har de arbetat med Asien tidigare? Men kronan på verket i jakten på ett bra styrelseteam är den sista pusselbiten, egenskaper. Vad är det för person? Är han eller hon logisk, analytisk, eller en visionär? Gillar personen att spela djävulens advokat för att testa en teori? Är han eller hon engagerad, en lagspelare? Har personen integritet? Now we are talking!

Ett annat sätt att stärka upp styrelsen är arbetstagarrepresentanter. För bolag som har minst 25 anställda och har kollektivavtal, kan facket kräva arbetstagarrepresentanter i styrelsen. Viktigt att veta är dock att dessa inte representerar facket. De representerar sig själva på lik linje som alla andra ledamöter. De ska verka för bolagets bästa, och har samma ansvar som en vanlig ledamot. Dessa representanter är ej stämmovalda, utan kan kliva in i styrelsen när som helst under året.

Ett sista sätt att tillföra dynamik och mångfald är att vid olika styrelsemöten, och/eller vid olika diskussionspunkter under ett styrelsemöte, adjungera exptertis. Adjungera betyder att man bjuder in en extern person till et begränsat avsnitt. Dock ska här tilläggas, att om samma personer blir adjungerade möte efter möte, och faktiskt deltar i beslutsfattandet, så bär personen lika mycket ansvar som en vanlig ledamot. Viktigt att känna till, innan du bjuder in, eller tackar ja.